Kvällarna kommer tidigare. Nätterna är kallare. Arbetet har lugnat ner sig lite på gården. Allt växer långsammare trots det fina, varma vädret. Det torra vädret ger också en upprepning av den vattenbrist vi hade i våras när sådderna förstördes eller bara stod still i bristen på regn, men visa av erfarenheten är vi lite bättre utrustade nu. Samtidigt är det väldigt mycket som vissnar ner och dör ändå nu. Mjöldaggen har tagit död på pumpaplantorna, sockerärtorna och snart squashplantorna också. Bondbönsplantorna torkar ihop i chokladfläcksjukan. Tomatplantorna har både gråmögel och potatisbladmögel som långsamt sprider sig. Gurkplantorna har gurkbladmögel och dör av det.

Det kan kännas nedslående med alla sjukdomar på plantorna, men en hel del av dem är något man kan räkna med så här års, och är, kan man säga, ålderskrämpor. De har i stort sett gett de grönsaker de förväntats ge. Säsongen är bara över för själva plantorna. Livet har sin gång där döden är en del, och odlingarna är på väg in i en annan säsong nu. Det är dags för vintergrönsakerna. Den första av varje grönsak är alltid efterlängtad, men nu måste jag säga att jag faktiskt är lite lyx-trött på till exempel tomater. Vi har ätit och äter fortfarande alla bortsorterade tomater i grytor, såser, sallader, pajer, chutneys, pesto, och har konserverat i burkar till vintern. Nu ser jag fram emot när palsternackorna och persiljeroten kommer i stället.

Lugnet och årstiden skapar mer tid för reflektion. Vi satte oss ner på vårt senaste månadsmöte och gick igenom den framtidsvision vi ritade upp förra året. Vi ville odla en stor variation. Vi ville värna om biologisk mångfald. Vi ville att våra grönsaker inte skulle vara en lyxvara, utan kunna nå även de som inte har mycket pengar. Vi ville ha god kontakt med dem som äter våra grönsaker. Vi ville att utlämningsställena ska kunna vara en katalysator för möten mellan människor lokalt. Allt det här vill vi fortfarande och jag ser det som att vi går i rätt riktning, även om vi kan gå längre och bli bättre på det. Det gör mig stolt och glad! Särskilt glad är jag över att vår flexibla prissättning faktiskt verkar fungera bra! En del betalar mer, för att de har mer eller för att de prioriterar våra grönsaker högt. Andra betalar mindre, för att de är arbetslösa, sjukskrivna, har många barn, eller av andra anledningar inte vill eller kan betala mer. Många lägger sig i mitten. Och det är precis det som är tanken!

Det är spännande det här med att driva gården. Det finns så många olika delar. Vi är odlare, men också våra egna försäljare, administratörer, ekonomer, företagsledare, marknadsförare, utbildare, arbetsledare, distributörer, uppfinnare, mekaniker, snickare och säkert mycket annat som jag inte tänkt på. Det är väldigt roligt, lärorikt och utmanande att ta sig an alla dessa roller.

Det är snart dags att sätta vitlöken inför nästa säsong, att plantera alla träden vi ympade i våras för vår femårsplan, och spika planerna för hur, vad och vart vi ska odla, marknadsföra och distribuera alla grönsaker då!

/Klara