Det är fascinerande hur olika åren kan se ut. Jag ser fram emot bondelivet där man kan minnas och jämföra väder och annat mellan åren. Det har redan börjat. Förra året präglades av kallt väder, översvämning i växthuset, mångfald blad ogräsen, grönsaksöverskott, rapsvivlar och  slaghacksproblem. Denna odlingssäsong har börjat med torka, kvickrot, slaghacksproblem och ett växthus med fina tomater och så nu kålmalen.

Förra året vid den här tiden klampade vi runt i lervälling mellan tomatbäddarna i växthuset. I år är det torrsprucken jord i dräneringsdikena vi har grävt runt växthusen och tomatplantorna är stora och fin fina, de får ju vatten från vår brunn. Annars kollar vi ständigt SMHI, YR och DMI för att se om det inte någon gång ska komma det där 30 mm regnet eller 50 mm regnet som kan fukta marken på djupet. Det mesta vi har sått och satt kommer upp ojämnt och vi har börjat förstå funktionen av en vält som packar till jorden och ökar dess kapillärkraft så att fröna får tillräckligt med fukt för att gro. Förra året med allt regn gjorde att vi klarade oss utan en vält men i år ser det annorlunda ut.

Vi har också satt lök och sått morot och rödbetor i en jord full av kvickrot. Kvickroten med sina långa utlöpare som trivs så bra i grönsaksodlingar. Jag älskar att gå ut med grepen och ta upp kvickroten o dess långa vita utlöpare, men som med allt kan det bli lite mycket av det goda. Nu är det inte tal om någon mysgrepning utan det gäller 1000 kvadratmeter så fram med pendelhackan och för att rädda löken måste vi ha ett hårt ogräshackningsprogram och gå ut och hacka kvickrot så snart den fått tre-fyra blad och är som känsligast. Vi har gjort två hackningar redan och märker att den håller på att tröttas ut, så det ska nog gå vägen, men vi kommer aldrig försöka odla i en jord med så mycket kvickrot igen.

Vi vill försöka att inte plöja marken och inte köra på och packa marken i onödan. Det blir bättre mikroliv om jorden lämnas ostörd och maskarna och de andra djuren får sköta sitt. Plogen är också ett av de redskap som kräver mest kraft och därför en traktor för att dras. Om vi ska ha möjlighet att odla utan traktor, så måste plöjningen utfasas. Därför jobbar vi mycket i år med att ha fasta körspår i grönsaksodlingarna och göra  det tydligt var odlingsbäddarna är. Vi har använt potatiskuparen för att höja upp och markera bäddarna. Planen är att kunna bearbeta jorden enbart med harvning från och med nu. Och för att minska på harvning och hackning slår vi också gräs och täcker med mellan grönsakerna. Det hindrar fröogräs från att växa, göder jorden och, viktigt i år, minskar avdunstningen från jorden.

Att kunna täcka med gräs bygger på att vi har något som klipper det, en slaghack i vårt fall, men vår slaghack är för tillfället sönder och det är en lång historia som Klara eller Victor kan berätta om en annan gång. Nu ska vi ut och plantera kål och purjolök.  Kålen som nu på grund av varmt och torrt väder blivit invaderad av kålmalslarver. De är små men äter och äter och förstör. Vi ska spruta bacillus thurengensis på dem, döda bakterier som har tillverkat ett giftigt protein som larverna äter och dör av, godkänt för ekologisk odling. Känns lite sådär att behöva använda det, vi kommer nog att investera i en insektsduk för kålen nästa år.

/Britta